Höstdeppig
Det var ett tag sen man skrev något här. Men nu när sommaren är förbi och hösten smyger sig på så kommer man igång igen. Funkar lite som terapi när man känner sig höstdeppig. Måste vara mörkret och kylan som gör att man blir så här!? Är ju så man knappt vill kliva upp ur sängen. Frågan är hur det blir i oktober/november när det verkligen är svart ute. Hoppas på bättre tider snart!
Igår fyllde min jonas år så det var kalas hela kvällen. Vad vore jag utan min jonas? Han är verkligen den som lyser upp min dag. Föresten så har vi varit förlovade i 4 månader nu och idag har han bott här i precis ett år.
Självklart blir det massor med fler månader och år. Men i ett hus så småningom! Väntar bara på det rätta...
Vi ska ialf iväg och kika på ett imorgon så det blir spännande. Tycker det kan vara våran tur nu!
Förövrigt så jobbar jag ju både i alfta och edsbyn nu. Trivs bra, kommer in mig mer och mer på det nya stället.
Det rullar liksom på och igår fick emelie göra om mig. Blev höst av håret också! Mörkt med en kopparröd stor slinga på sidan. Känns riktigt bra. Behövde nog en färgklick i vardagen kan jag tro.
Nu ska jag nog göra mig en brakfrukost. En rejäl frukost är ju faktist en bra start på dagen och man måste ju ialf försöka :)
På eftermiddagen ska jag jobba några timmar sen ikväll vet jag faktist inte vad som händer. Det märks väl..
Kan mycket väl bli en skön hemmakväll :) Kram!
